Näsbyn och Långhed

Byarna Näsbyn och Långhed går nästan samman. Här är centrum för hälsingeböndernas storbyggande. Det är här vi hittar mangårdsbyggnader som har upp till 400 kvadratmeter boyta och därtill lika mycket i oinredda utrymmen på halva övervåningar och hela vindar, byggnader i två och en halv våning, med brutna och valmade tak, nio fönster på gavlarna och med sex till sju fönsteraxlar på långsidorna. Exemplen är många.

    
Den stora hälsingegården Jon-Lars i Långhed              Pallars är en av de världsarvsnominerade
med sin pampiga förstukvist                                              gårdarna längs vägen
Foton Lars Lööv                                     

De största gårdarna

Det var bonden Olof Persson vid gården Schols i Näsbyn som startar storbyggandet i bygden. Han sneglade på bruksherrgårdarna. 1821 stod hans nya mangårdsbyggnad klar. Den kom att skilja sig markant från de ålderdomliga parstugorna vid gårdarna runt omkring. Schols gav inspiration i hela socknen. De största blev gårdarna Jon-Lars och Pallars i Långhed, båda nu byggnadsminnen och med bland de världsarvsnominerade gårdarna.

Falurött och pastell

Den framväxande sågverksepoken påverkade byggenskapen. Många av husen försågs med träpanel som vid sekelskiftet målades i ljusa pastellfärger vilket ytterligare understryker herrgårdskaraktären. I hela Voxnadalen återfinns dessa pastellfärgade mangårdsbyggnader intill gårdarnas äldre rödmålade timmerhus. Husen smyckades med glasverandor och snickarglädje. Det är på få håll man finner så rik snickarglädje som i Alfta, skriver Fredric Bedoire. Några av storgårdarna som Jon-Lars och Ol-Svens i Långhed fick aldrig träpanel utan behöll det nakna rödmålade timret.

Skogen skiljer socknarna åt

Vägen mellan byarna Långhed och Vängsbo går genom den skog som skiljer socknarna Alfta och Ovanåker åt. En gränssten från 1927 utmärker sockengränsen. Vägen är en urgammal färdväg men vissa avsnitt har genom åren förbättrats och förändrats. På höjdlägena kan man blicka ut över Hälsinglands vida skogslandskap och blånande berg. Vid Vinberg finns en utsiktspunkt där skogen möter dalgången på andra sidan. Härifrån har man en vidunderlig vy över älven och odlingslandskapet.

Text Ingalill Tengvall